Det finns något som är värre än när ens favoritserie läggs ner. Jo det är sant. Värre än en för tidig nedläggning är när serien går säsong efter säsong efter säsong efter säsong, ja ni fattar, och till slut finns inget av det man älskade hos serien kvar. Eller så har man börjat hata allt det man först älskade hos serien för att det är så uttjatat. Detta händer ofta med serier som går år efter år på tv. Några lysande undantag finns dock från denna regel. Buffy var bra ända till slutet även om den hade lite svackor. Vänner var också oftast bra trots tio säsonger. Kanske kvalar Vita Huset och Six Feet Under in bland de som klarar sig också, fast Six feet Under var rätt tråkig där i mitten. Men ta AllyMcBeal. Jag fullkomligt avgudade serien och Ally när den kom. De första säsongerna var verkligen jättebra. Men vad händer? Serien fortsätter i oändlighet och till slut är jag så hjärtligt trött på Ally och hennes kärleksproblem att jag börjar att avsky henne. För att inte tala om The Biscuit och Richard med alla sina konstigheter, charmigt i början visst, men urjobbigt på slutet. En viktig regel för en serie är dessutom, tycker jag, att den ska läggas ner när i stort sett ingen av orginalkaraktärerna längre finns kvar. Cityakuten någon? Fler exempel på serier som totalt spårat ur finns (Arkiv X t.ex.) men nu till mitt aktuella problem; Gilmore Girls. Denna serie var den första serie som jag fastnade för när jag fick kabeltv. Jag såg några avsnitt och sedan var jag fast och jag har följt serien ända sedan dess. Jag älskade Rory och Lorelai och deras rappa konversationer. Hela serien och speciellt dessa två var verkligen bedårande. Alla bifigurer var också roliga som Krik, Taylor och Michel. Men efter sju säsonger har serien verkligen förlorat sin själ, och detta beror inte bara på att de som skapade serien har lämnat skutan. Nej serien började gå ut för långt tidigare. Problemen är många. Dels börjar Rory och Lorelais babblande bli lite tjatigt, dels känns det som att serien aldrig kommer framåt. Alla kufiga bifigurer som man tyckte var så roliga i början hatar jag nu, jag snabbspolar förbi scenerna med dom om jag kan. Själva seriens själ är borta, magin finns inte kvar och det värsta av allt är att jag nu återigen börjar ogilla några av mina favoritkaraktärer i tv-rutan. Jag klarar inte av Lorelai längre och Rory hänger i en skör tråd. De två första avsnitten på säsong sju satte spiken i kistan. Jag sitter nu bara och tänker på hur bra serien var i början och hur dålig serien har blivit. Jag är ingen Gilmore Girl längre. Sorgligt men sant.
onsdag, oktober 11, 2006
Jag är inte en Gilmore Girl längre- när tv-serier förlorar sin själ
Det finns något som är värre än när ens favoritserie läggs ner. Jo det är sant. Värre än en för tidig nedläggning är när serien går säsong efter säsong efter säsong efter säsong, ja ni fattar, och till slut finns inget av det man älskade hos serien kvar. Eller så har man börjat hata allt det man först älskade hos serien för att det är så uttjatat. Detta händer ofta med serier som går år efter år på tv. Några lysande undantag finns dock från denna regel. Buffy var bra ända till slutet även om den hade lite svackor. Vänner var också oftast bra trots tio säsonger. Kanske kvalar Vita Huset och Six Feet Under in bland de som klarar sig också, fast Six feet Under var rätt tråkig där i mitten. Men ta AllyMcBeal. Jag fullkomligt avgudade serien och Ally när den kom. De första säsongerna var verkligen jättebra. Men vad händer? Serien fortsätter i oändlighet och till slut är jag så hjärtligt trött på Ally och hennes kärleksproblem att jag börjar att avsky henne. För att inte tala om The Biscuit och Richard med alla sina konstigheter, charmigt i början visst, men urjobbigt på slutet. En viktig regel för en serie är dessutom, tycker jag, att den ska läggas ner när i stort sett ingen av orginalkaraktärerna längre finns kvar. Cityakuten någon? Fler exempel på serier som totalt spårat ur finns (Arkiv X t.ex.) men nu till mitt aktuella problem; Gilmore Girls. Denna serie var den första serie som jag fastnade för när jag fick kabeltv. Jag såg några avsnitt och sedan var jag fast och jag har följt serien ända sedan dess. Jag älskade Rory och Lorelai och deras rappa konversationer. Hela serien och speciellt dessa två var verkligen bedårande. Alla bifigurer var också roliga som Krik, Taylor och Michel. Men efter sju säsonger har serien verkligen förlorat sin själ, och detta beror inte bara på att de som skapade serien har lämnat skutan. Nej serien började gå ut för långt tidigare. Problemen är många. Dels börjar Rory och Lorelais babblande bli lite tjatigt, dels känns det som att serien aldrig kommer framåt. Alla kufiga bifigurer som man tyckte var så roliga i början hatar jag nu, jag snabbspolar förbi scenerna med dom om jag kan. Själva seriens själ är borta, magin finns inte kvar och det värsta av allt är att jag nu återigen börjar ogilla några av mina favoritkaraktärer i tv-rutan. Jag klarar inte av Lorelai längre och Rory hänger i en skör tråd. De två första avsnitten på säsong sju satte spiken i kistan. Jag sitter nu bara och tänker på hur bra serien var i början och hur dålig serien har blivit. Jag är ingen Gilmore Girl längre. Sorgligt men sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag kan bara hålla med i allt! West Wing har varit grym i flera säsonger, men efter det att Aaron Sorkin slutade så tappade den lite själ, men det blev bara säsong 5 den blev sämmre, säsong 6 var riktigt bra och sjuan har startat lovande... Hoppas bara man snart får se Studio 60 on the Sunset Strip snart... piloten var ju grym!
Håller inte riktigt med om att gilmore girls är slutkört, visst är serien lite trött men förhoppningsvis gaskar den upp sig.. Man blev väldigt trött på sidokaraktärerna i Stars Hallow ett tag men på senaste tiden har de fått lite mindre plats, tack och lov..
Den håller dock fortfarande som onsdagsnöje tycker jag.
Håller med dig Josefine. Vissa avsnitter kan känns tröttsam ibland. Men jag kommer alltid titta på den till slutet för man har sett alla avsnitter,
Jo, jag kanske dissar serien lite väl mycket, det är väl mest att jag börjar tröttna på vissa av dom "goofiga" sidokaraktärerna. Plus att jag tycker att serien står och harvar lite på samma ställe. Men visst jag komer säkert att titta på fler Gilmore Girls avsnitt och tycka att vissa saker är bra, lite charm har dom kvar.
Du har väl kollat på roliga sajten Jump the Shark - Chronicling The Moments When TV Shows Go Downhill?
Här listas olika ställen i serien när det börjar gå utför för Gilmore Girls.
Se även deras skyddsängel Ted McGinley. :)
Så du tröttnade på Lorelai INNAN Rory? Jag strötittar bara på serien på svensk TV men jag börjar ändå få svårt att sympatisera med Rorys gnällsjälviska personlighet (trots att jag rådiggade serien i början)
Min tolkning av GG, någon? Okej då. Jag tyckte serien började gå på tomgång under säsong 3, men började ta igen sig när Jane Espenson hoppade i i S4, för att sedan göra S5 till seriens allra bästa. Kvalitén höll sig i början av S6, för att sedan sjunka som en sten. Andra halvan är en av mina största TV-besvikelser, tillsammans med Veronica Mars andra säsong (och båda sändes samma år, vilket sammanträffande).
Så det var med försiktig optimism jag såg fram emot S7 och den nya showrunnern. Säsongen har börjat lite skakigt, men fortfarande eoner bättre än andra halvan av förra, och i och med det senaste avsnittet är serien tillbaka i gammal god form. Det händer saker jag inte gillar, men serien som helhet är fantastisk igen.
Och Alexis Bleidel blir bara härligare. Jag älskar hennes minspel.
Där har ni det. Gilmore Girls enligt Fredrik Adolvsson. Bingo!
Jonas- jump the shark hade jag missat, jätte rolig sida. :-)
Teresa- ja jag tröttnade på Lorelai först, tycker att hon är så självupptagen, men visst, det är nog Rory också...
Fredrik- jag tycker också att Alexis är supercool därför blir jag så ledsen när jag känner att jag börja tröttna på Rory. Bra analys men jag håller inte med om att Veronica Mars säsong två var dålig, men jag är ett extremt Veronica fan vilket kanske märks... :-)
Elin: Det märks :) Och det är jag också, framför allt av första säsongen och av karaktären i sig. Vilket förstås är orsaken till att besvikelsen blev så stor.
Skicka en kommentar